Jag känner mig instängd i mig själv ibland, som ett stort svart rum utan dörrar. Jag känner att inuti mig finns så mycket som vill ut.
– Vad är ångest? Frågan kom i skolan häromveckan. Lätt tänkte jag först. Men när jag hörde de andra i…

– Vad är ångest?
Frågan kom i skolan häromveckan. Lätt tänkte jag först. Men när jag hörde de andra i gruppen diskutera och försöka komma på vad ångest kan vara märkte jag själv hur svårt det var att komma på något, för hur definierar man ångest?
Jag minns inte första gången jag kände ångest, när jag växte upp gick jag med kroppen på helspänn och ont i magen, jag var aldrig avslappnad, så det är svårt att veta när ångesten började. Men jag tänker att jag förmodligen alltid haft den, bara att jag trodde det endast var rädsla som liten, visste inte ens att det fanns något som hette ångest innan jag var i femtonårsåldern.
Jag minns att jag kunde ligga och stirra i taket en hel dag med kroppen full av ångest. Då fanns det inget som gjorde det lättare att andas. Det var jag och min ångest. Jag och ensamheten.
Ett diffust obehag som sprider sig och tar över kroppen. Kontrollerar din andning.
Jag förknippar ångest med ensamhet, har ofta blivit lämnad ensam i de stunder jag verkligen behövt någon vid min sida. För mig är ensamheten trygghet, och ångest är så välbekant att även det kan bli trygghet ibland. Men jag tror inte någon människa vill vara ensam egentligen, även om man ofta säger att man trivs i ensamheten, så är det väl egentligen något man vant mig vid. Fascinerande, eller kanske bara obehagligt hur många olika skepnader ångesten kan komma i.
”Jag vet inte, men jag känner mig instängd i mig själv ibland, som ett stort svart rum utan dörrar. Jag känner att inuti mig finns så mycket som vill ut.”
Tidigare har jag varit destruktiv mot mig själv för att trycka undan ångesten, men med tiden har jag inset att det bara gör saken värre. Idag går tanken dit men jag handlar inte efter den.
Istället bryter jag det jag gör just då och börjar göra något helt annat. Det hjälper mig att bryta både ångest och destruktiva tankar.
/Hanna, 21 år från Göteborg
Detta inlägg är ett av flera under vår kampanj #psynligt där vi belyser olika teman kopplat till ungas psykiska ohälsa. Under april månad fokuserar vi på ångest.
Fler blogginlägg
-

Tillsammans formar vi Tilia, välkommen på årsmöte
Ännu ett år har gått för Tilia. Ett år där vi tillsammans har skapat utrymme för att må som man…
-

Pressmeddelande ny hemsida, varumärke och rapport
20260211 Tilia lanserar nytt varumärke, ny hemsida och samlar 14 års ungas röster i ny rapport Idag lanserar Tilia ett…
-

Rapport – Varför är då samhället uppbyggt på ett sätt som gör det i princip omöjligt för oss att leva och må bra? (2026)
Ladda ner rapporten på svenska Download the report in english I samband med att Tilia lanserar ny hemsida och ett…
Senast ändrad:
2026-01-26
Författare: Tilia
