Missnöje med kropp och utseende – när idealen tar plats

Vad är missnöje med kropp och utseende?

Missnöje med kropp och utseende handlar ofta inte om kroppen i sig, utan om hur den värderas i relation till ideal. Vi lever i ett samhälle där kroppar ständigt bedöms, jämförs och sorteras i fack, genom sociala medier, reklam, träningskultur och vardagliga kommentarer.

För många kan det vara svårt att känna sig tillräcklig när det verkar finnas tydliga mallar för hur en kropp eller ett ansikte “ska” se ut. Missnöjet kan visa sig som tvivel, skam, kontrollbehov eller en ständig känsla av att något borde vara annorlunda, även när ingen annan säger det rakt ut.

Hur kan det kännas?

Missnöje med kroppen kan komma och gå. Ibland känns den okej, ibland fel. För vissa är känslan lågmäld men ständig, för andra intensiv och ångestfylld. Det kan handla om att inte känna igen sig själv i spegeln, att jämföra sig med andra eller att känna sig instängd i sin egen kropp.

Här delar en person sina upplevelser.

En berättelse från en person som har påverkats av kropp och ideal

Jag vet inte riktigt var jag har min kropp. Mitt huvud råkar vara fast på just den här kroppen, och jag önskar att det var en annan kropp. En enklare kropp. En som gick att tycka om varje dag. En kropp som var som en kropp ska vara.

Jag vill inte vara missnöjd, men jag vet inte vad jag ska göra. Jag är varken “smal”, “tjock”, “kurvig”, “slank” eller “vältränad”. Jag passar inte in i något av facken som finns. Kroppen bara är, men den känns inte tillräcklig.

Jag ser hur andra tränar med tydliga scheman, delar upp kroppen i delar som ska förbättras. Jag ser hur andra klär sig efter sin kroppstyp, framhäver det som anses rätt och verkar ha hittat ett sammanhang där de passar in. Själv står jag i omklädningsrummet inför sommaren och undrar varför bikinin aldrig ser likadan ut på mig.

Jag hör hur andra pratar om mat, kontroll och disciplin. Jag orkar inte. Jag vill inte. Men samtidigt tänker jag: om jag också gjorde det där, skulle det kännas bättre då?

Om jag strävade efter att se ut som alla andra, om jag försökte pressa in mig i ett av de där kroppsfacken, skulle huvudet och kroppen växa ihop då? Skulle kroppen bli en del av mig istället för något jag står bredvid? Något som jag inte tycker om. 

Ibland tittar jag i spegeln och tänker att det inte är något större fel. Andra gånger möter jag min egen blick och undrar varför jag måste vara fast i något som inte riktigt passar mig och det jag känner inombords – eller världen runt omkring.

Känner du igen dig?

Det är svårt att inte påverkas av kropp och ideal i ett samhälle där utseende ofta värderas högt. När bilder, normer och kommentarer finns överallt är det inte konstigt att känslor av missnöje väcks.

Det betyder inte att det är något fel på dig. Det betyder att du lever i en tid där kroppen ofta görs till ett projekt, istället för något som bara får vara.

Vi önskar att fler fick veta tidigt att kroppar ser olika ut för att de ska göra det. Det är inte ett misslyckande, det är en biologisk självklarhet. Hur klyschigt det än låter: vi är faktiskt olika.

Kanske några steg på vägen – utan färdiga råd

Vi tror inte så mycket på tips, råd eller färdiga ”så här ska du göra”-lösningar. Metoder och generella råd presenteras ofta som universella, men passar sällan alla, vi är alla olika. Det som fungerar för en person behöver inte fungera för någon annan.
Samtidigt kan det ibland vara hjälpsamt att få några tankar att hålla i, som en början, snarare än ett facit.

Tankesätt

För mig hjälpte det inte att försöka älska min kropp. Att stå framför spegeln och säga snälla saker kändes mest falskt. Det som hjälpte var snarare att sluta granska kroppen helt.

Jag tog bort helkroppsspeglar hemma och jag pausade faktiskt gymmet och träning med stora speglar. Jag försökte göra sånt som hjälpte mig att känna hur det känns, snarare än att se hur det ser ut. 

Jag slutade lägga energi på att kontrollera, värdera och analysera. Istället påminde jag mig om att ingen annan lägger den värderingen i min kropp – så varför skulle jag?

Min kropp kan göra saker. Den kan läsa den här texten. Den kan skriva och den kan vara. Det räcker.

Istället för att titta på kroppen började jag möta mig själv i ögonen. För om du stöttar någon annan, tittar du då på deras kropp? Eller möter du deras blick?

Ett annat sätt kan vara att fokusera på sådant som inte handlar om utseende. Värderingar, relationer, sådant som faktiskt betyder något för dig. Att stärka självkänslan först kan ibland göra det lättare att närma sig kroppen senare.

Det kan också hjälpa att komma ihåg att det finns stora industrier bakom många ideal. Mode, träning, dieter, skönhet. Klandra inte dig själv för att du påverkas, men fundera över vilka röster du vill ge makt över ditt liv.

Tips på vidare läsning och lyssning

Böcker
Lev med din kropp. Om acceptans och självkänsla – Ata Ghaderi & Thomas Parling
Ätstört – Antologi, ETC Förlag

Poddar
Tiliapodden #37: Kropp & ideal
Psyket i P3: Om utseendeångest och känslor
Manskligt #40: Kropp & utseende

Behöver du någon som lyssnar?

Om du känner igen dig i det du har läst och behöver någon som lyssnar, finns vi här. Du behöver inte veta exakt vad du vill säga eller varför det känns som det gör. Det räcker att du börjar någonstans.

Du kan chatta med oss på Tilia och prata med en trygg medmänniska som lyssnar.