Flyktbeteende – när det känns lättare att fly än att stanna kvar

Vad är flyktbeteende?

Flyktbeteende är ett sätt att försöka slippa obehagliga känslor, tankar eller inre tillstånd. Det handlar inte om att vara svag eller undvikande som person, utan om att försöka skydda sig när något känns överväldigande.

Flyktbeteende kan ta sig många uttryck. Det kan handla om att distrahera sig, hålla sig konstant sysselsatt, resa bort, festa, arbeta för mycket, scrolla utan stopp eller undvika situationer som väcker ångest. För vissa blir flykten destruktiv, för andra mer socialt accepterad, men funktionen är ofta densamma: att slippa känna efter.

Ett vanligt exempel som många kan känna igen sig i är att undvika jobbiga känslor kopplade till skola eller arbete genom att istället festa, jobba över eller fylla tiden med annat. Det kan kännas som en tillfällig lättnad, men ofta kommer känslorna tillbaka – ibland ännu starkare.

Hur känns flyktbeteende?

Flyktbeteende kan kännas som rastlöshet, panik, ett starkt behov av förändring eller en känsla av att inte stå ut med sig själv. Ibland är det inte ens tydligt vad man flyr ifrån, bara att man måste bort.

Här delar en person sina upplevelser av att fly från sina känslor.

En berättelse från en person som upplevt flyktbeteende

Jag har ofta haft en känsla av att jag inte står ut. Det är som att jag inte orkar med min skalle. Den tänker högljutt. Och till det kommer alla de där jävla känslorna. Känslor som jag inte kan hantera. Jag började må väldigt dåligt över att jag hade svårt för att bara vara jag och umgås med mig själv. Jag längtade alltid bort.

Det jag gjorde som lösning var att jag reste ofta, bodde utomlands och fick vara någon annan för ett tag. Jag har också flytt in i destruktiva beteenden. Som att inte äta. Jag har också festat. Det är ju inget fel att festa i sig, men för mig har det varit skönt att få fly in i alkoholens dimma. Eller så har jag jobbat, varenda vaken timme, bara för att slippa mina egna jobbiga tankar.

Det är verkligen inte bra. Särskilt inte om en, som jag, har lätt för att fastna i nästa destruktiva loopar istället för att ta tag i det som i grunden skaver.

Det är lätt att måla upp att en är en lyckad och härlig person som har koll. En gör det samhället förväntar sig: reser, festar, jobbar hårt. Jag fick alltid komplimanger. Som mest komplimanger under den tiden jag mådde som sämst. Det gjorde det så svårt att inse att det jag gjorde inte var bra.

För det går ju egentligen att fly in i även det. Bekräftelse alltså. Och så fortsätter beteendet, och det blir en ond cirkel.

Blir det bättre runt hörnet?

Jag har också alltid tänkt att det blir bättre runt hörnet. När jag inte trivdes i mellanstadiet trodde jag att allt skulle bli bättre i högstadiet. Sen gymnasiet. Sen när jag tänkte tanken att äntligen få sluta skolan. Det blev inte bättre, det kändes snarare mer.

Jag tänkte hela tiden att det skulle bli bättre bara jag kom bort från miljön där det skavde. Jag tänkte inte att det som skavde fanns inom mig, inte runt mig.

En klok person sa till mig en gång:
”Ångesten stannar inte hemma och väntar på att du ska komma tillbaka.”

Det hjälpte mig att förstå att det jag ville bort från skulle följa med mig överallt, tills jag tog tag i det.

Jag fick öva väldigt mycket på att stanna kvar i det jobbiga. Om jag till exempel ville fly ut om jag satt hemma en kväll så stannade jag kvar, just bara för att öva. Det kändes lite snällare inom mig att tänka att jag övar, för jag var så dålig på att inte fly. 

Ibland kändes det som att hela mitt liv är fel, att ALLT behövde ändras. Tidigare kunde jag fastna i den känslan i flera dagar. Men nu har jag lärt mig att snabbare känna igen flyktkänslor. Det var en sådan lättnad första gången jag förstod att det inte var hela livet som behövde ändras, utan att något litet hade triggat flykten.

Idag när jag har bättre koll på allt det här, kan jag faktiskt också tillåta mig att fly ibland, för att få vila. Inte som något destruktivt. Det är fint!

Känner du igen dig?

Om du känner igen dig i texten ovan är det faktiskt en bra sak. Det är lätt att bara fortsätta i ett ekorrhjul utan att förstå vad som pågår. För mig var medvetenheten om att det handlade om flykt den första nyckeln till att må bättre.

Bara att du läser detta och börjar fundera över ditt eget beteende kan vara ett första steg. Det betyder inte att du måste förändra allt – bara att du kanske börjar lyssna lite mer inåt.

Kanske några steg på vägen – utan färdiga råd

Vi tror inte så mycket på tips, råd eller färdiga ”så här ska du göra”-lösningar. Metoder och generella råd presenteras ofta som universella, men passar sällan alla, vi är alla olika. Det som fungerar för en person behöver inte fungera för någon annan.
Samtidigt kan det ibland vara hjälpsamt att få några tankar att hålla i, som en början, snarare än ett facit.

Tankesätt

Våga stanna upp en liten stund när impulsen att fly kommer. Om så bara en sekund längre än vanligt. Om det inte går i stunden, försök efteråt istället.

Lägg märke till känslan som kommer efter en handling. Känns det lugnt och rofyllt, eller stressigt och oroligt?

När du kommit en bit på vägen kan du ställa dig frågorna:
Vad är det som känns jobbigt just nu?
Vad är det jag försöker fly ifrån?Ibland handlar flykten om att leva upp till förväntningar som inte är dina.
Ibland handlar den om att de egna tankarna tar över och att du kanske behöver hjälp att sortera dem.
Båda kan vara sanna.

Behöver du någon som lyssnar?

Om du känner igen dig i det du har läst och behöver någon som lyssnar, finns vi här. Du behöver inte veta exakt vad du vill säga eller varför det känns som det gör. Det räcker att du börjar någonstans.

Du kan chatta med oss på Tilia och prata med en trygg medmänniska som lyssnar.