Ångest

Vad är ångest?

Ångest är en stark känslomässig och kroppslig reaktion som hör ihop med rädsla, stress eller oro. Det är kroppens alarmsystem som går igång för att skydda oss. Ursprungligen är ångest något livsnödvändigt, men ibland slår systemet på även när det inte finns någon konkret fara.

Ångest kan komma av press, stress, oro, långvarig belastning eller sådant vi varit med om tidigare i livet. Ibland går den att koppla till något specifikt, ibland inte alls. Det kan göra upplevelsen ännu mer skrämmande.

Ångest är inte farligt, även om det kan kännas så. Och det är inte ett tecken på att det är något fel på dig.

Hur känns ångest?

Ångest kan kännas väldigt olika. För vissa sitter den mest i kroppen, som tryck över bröstet, hjärtklappning, yrsel, illamående eller svårigheter att andas. För andra är den mer psykisk, som en inre oro, rastlöshet eller känslan av att något är fel utan att veta vad.

Många beskriver ångest som intensiv och överväldigande. Som en stark känsla som tar över allt annat, ungefär som att vara kär – fast tvärtom. Där kärlek kan kännas varm och röd, kan ångest kännas kall och blå. Lika stark, men tung och obehaglig.

En berättelse från en person som upplevt ångest

Ångest.
Det är ett så flummigt ord tycker jag, det där med ångest. Det är ju en så jobbig känsla, men ordet kan ibland låta så allvarligt. Egentligen är det något som alla kan känna, något som inte är farligt och som går över.

Om jag ska försöka beskriva känslan är det just som en oro. En rastlöshet som surrar runt i kroppen. För mig har den ofta suttit i andningen, men också som en psykisk känsla som varit svår att sätta fingret på.

Jag har haft ångestkänslor sedan jag var liten. Någonstans runt sexårsåldern började det. Jag säger inte det för att det ska låta synd om mig, utan för att jag vet att jag inte är ensam. När ångest har funnits med så länge kan det vara svårt att se någon ljusglimt i det hela.

Under lång tid trodde jag att det var något fel på mig. Att jag var svag, känslig eller konstig. Det var först senare jag kunde tänka: det jag känner är ångest. Det är jobbigt, men det är inte fel på mig.

Jag har testat så många sätt att hantera min ångest. Mindfulness, affirmationer, att stänga inne känslan, att räkna saker runt mig, att tänka logiskt, att bara låta den vara. Det kändes ibland som att jag provat varenda knep i varje självhjälpsbok.

Idag har jag inte ångest på samma sätt som tidigare. Den finns kvar ibland, men den äger mig inte längre. Det är stor skillnad på att ha ångest ibland och att ha den så ofta att den blir en del av ens identitet. Jag vet idag att imorgon oftast blir bättre.

Och det viktigaste jag lärt mig är att det inte är ett misslyckande om andras tips inte fungerar på mig. Det betyder bara att jag behöver hitta mitt sätt.

Känner du igen dig?

Om du känner igen dig i det här är du inte ensam. Många lever med ångest, även om det inte alltid syns. Det går att må bra och ändå ha ångest ibland. Det ena utesluter inte det andra.

Att ha ångest är inte ett misslyckande. Det är en erfarenhet som behöver tas om hand, inte skämmas för.

Kanske några steg på vägen – utan färdiga råd

Vi tror inte så mycket på tips, råd eller färdiga ”så här ska du göra”-lösningar. Metoder och generella råd presenteras ofta som universella, men passar sällan alla, vi är alla olika. Det som fungerar för en person behöver inte fungera för någon annan.
Samtidigt kan det ibland vara hjälpsamt att få några tankar att hålla i, som en början, snarare än ett facit.

Tankesätt

För vissa kan det hjälpa att försöka känna marken under sig när ångesten kommer. Att sätta en hand på kroppen eller på golvet och påminna sig själv om: jag är här, jag är trygg, det här går över.

För andra kan det vara viktigt att våga vara ärlig med vad som faktiskt hjälper. Ibland är det sällskap, en kram eller att få prata om något vardagligt. Det är okej att behöva andra.

Ångest är inte något du ska vinna över. Det är något du kan lära dig att ta hand om.

Behöver du någon som lyssnar?

Om du känner igen dig i det du har läst och behöver någon som lyssnar, finns vi här. Du behöver inte veta exakt vad du vill säga eller varför det känns som det gör. Det räcker att du börjar någonstans.
Du kan chatta med oss på Tilia och prata med en trygg medmänniska som lyssnar.