Ensamhet – när känslan av att vara ensam gör ont

De flesta människor upplever ensamhet någon gång i livet. Ensamhet kan dyka upp i perioder av förändring – när relationer förändras, när något tar slut eller när framtiden känns osäker. Känslan kan vara positiv eller okej om den är självvald. Men en ensamhet som är ofrivillig och pågår under en längre tid kan leda till att du inte mår så bra. I den här texten kan du läsa mer om ensamhet, hur den kan kännas, varför den uppstår och var du kan få stöd om du behöver någon som lyssnar.


Prata med en volontär online hos Tilia

Vi är medmänniskorna som stöttar dig. Du kan chatta med oss om frågor och oro kring tillvaron – när du behöver nån som lyssnar. Öppet kvällar kl 21–22.30.

Vad är ensamhet?

Ensamhet handlar inte bara om att vara själv. Det handlar om känslan av att sakna sammanhang, förståelse eller närhet – även när andra människor finns runt omkring. Många beskriver ensamhet som en känsla av att stå bredvid livet, snarare än att vara en del av det.

För vissa är ensamhet självvald och kan kännas lugn eller återhämtande. För andra är den ofrivillig och smärtsam. Ofrivillig ensamhet kan väcka känslor som sorg, ångest, tomhet eller skam, särskilt om den pågår under en längre tid.

En del beskriver ensamhet som en känsla av att inte riktigt passa in någonstans, eller att inte bli mött på det sätt man behöver. Det går att känna sig ensam i ett klassrum, i en familj eller mitt bland vänner – och samtidigt längta efter närhet.

Hur känns ensamhet?

Ensamhet kan kännas på många olika sätt. För vissa är den stillsam och tyst, för andra intensiv och ångestfylld. Ofta är ensamheten svår att sätta ord på, särskilt när den inte syns utåt.

Här delar en person sina upplevelser av ensamhet.

En berättelse från en person som upplevt ensamhet

Jag har ofta känt mig ensam

Jag har ofta suttit i ett rum, fullt med folk, men ändå känt mig ensam. Ensamhet kan te sig så olika. Ni vet, känslan av att vara omgiven av andra människor, men att aldrig känna sig förstådd.

Jag har mött så många människor i mitt liv, så många snälla människor som gärna vill hjälpa och finnas. Problemet var att de inte hade någon förståelse för mig. De kunde inte förstå varför jag inte kunde vistas i större folksamlingar. De förstod inte varför jag en dag kunde fixa saker utan problem, medan jag andra dagar inte ens kunde ta mig ur sängen.

Människor vill gärna hjälpa och finnas. De förstår när en är förkyld, de förstår om en brutit benet – men de förstår inte alltid när en inte själv vet varför det känns som det gör. Ibland finns det ingen tydlig anledning. Det bara är så.

Alla var snälla men ingen förstod mig

Jag växte upp med känslan av att jag var ensam. Att jag var fel och annorlunda, för ingen förstod mig. Alla var snälla, men ingen förstod mig. Därför isolerade jag mig redan som sexåring.

Lilla jag trodde att jag var ensam och annorlunda för att ingen kunde förstå – inte ens jag själv.

Jag är en person som upplever mig vara ensam

Ändå finns längtan efter att ha någon, eller några, att vara med. Men gång på gång slutar det med att jag är själv. Jag förknippar ensamhet med ångest och har ofta blivit lämnad ensam i stunder då jag verkligen behövt någon vid min sida.

För mig har ensamheten blivit en form av trygghet. Ångest är så välbekant att även den kan kännas trygg ibland. Men jag tror inte att någon människa egentligen vill vara ensam – även om en ofta säger att en trivs i det. Kanske är det snarare något en vant sig vid.

Känner du igen dig?

Många som känner ensamhet tänker att de är ensamma om att känna så. Att det är något fel på dem, eller att de borde klara sig bättre. Men ensamhet är en mänsklig känsla, och något väldigt många bär på – även om det inte alltid syns.

Det jag tror det finns för lite av i vårt samhälle är förståelse. Förståelse för att alla inte passar in i samma mall. För att människor är olika och behöver olika saker.

När jag var sexton år träffade jag en fantastisk människa. Hen såg igenom fasaden.
Även om hen inte alltid kunde relatera till det jag kände, förstod hen att jag kände.

Hen försökte aldrig sätta mig i ett fack, aldrig tvinga mig att passa in. Hen hade förståelse för att människor är olika. Jag tror att samhället skulle bli en mycket finare plats om vi hade mer förståelse för våra olikheter.

Så till dig som känner dig ensam, till dig som tänker att ingen förstår:
Du är inte ensam. Det finns människor som faktiskt förstår.

För mig tog det lång tid. För andra tar det kortare eller längre.
Håll ut. 💛

Är det fel att vilja vara ensam?

Att vilja vara ensam är inte samma sak som att känna sig ensam. Det är vanligt att behöva tid för sig själv för att vila, tänka eller orka med vardagen. Självvald ensamhet kan vara något tryggt och nödvändigt.

Samtidigt kan gränsen mellan att vilja vara ensam och att bli ensam ibland bli suddig. Ibland vänjer man sig vid ensamheten, även om man innerst inne längtar efter kontakt. Då kan ensamheten kännas både trygg och smärtsam på samma gång.

Det är okej att vilja vara ifred. Och det är också okej att längta efter närhet. Båda känslorna kan finnas samtidigt.

Kanske några steg på vägen – utan färdiga råd

Vi tror inte så mycket på tips, råd eller färdiga ”så här ska du göra”-lösningar. Metoder och generella råd presenteras ofta som universella, men passar sällan alla, vi är alla olika. Det som fungerar för en person behöver inte fungera för någon annan.
 Samtidigt kan det ibland vara hjälpsamt att få några tankar att hålla i, som en början, snarare än ett facit.

Tankesätt

Kan det vara så att andra tror att du har valt att vara ensam? Att de tror att de är snälla och respekterar ditt val, medan du själv sitter med känslan av att ingen vill vara med dig? Kanske finns det människor runt dig som bara väntar på ett tecken på att du vill ha närhet.

Om det känns svårt att umgås med andra kan det räcka att bara vara där. Din närvaro är god nog. Du behöver inte prestera, prata mycket eller vara “rätt”. Du har alltid en plats – oavsett hur du tar den.

Många berättar också om hur de blir vän med ensamheten. Istället för att fly från den stannar de kvar i den. Med tiden kan den kännas mindre hotfull. Ensamhet är något alla människor känner ibland. Du är inte ensam om att känna dig ensam.

Och ja – det är också okej att bli trött eller irriterad på tips som ”gå med i en förening”. Ibland hjälper de inte alls.

Behöver du någon som lyssnar?

Om du känner igen dig i det du har läst och behöver någon som lyssnar, finns vi här. Du behöver inte veta exakt vad du vill säga eller varför det känns som det gör. Det räcker att du börjar någonstans.

Du kan chatta med oss på Tilia och prata med en trygg medmänniska som lyssnar.

Du som behöver mer stöd kan också söka till Tilias läger.
Våra sommarläger passar dig som vill stärka din självkänsla och få fler verktyg att ta med dig i livet.
Våra nyårsläger passar dig som söker ett kravlöst sammanhang där du inte behöver vara ensam när året tar slut och ett nytt börjar. 💛

Chatta med oss
Häng med på läger

För dig som vill träffa oss och få möjlighet att känna igen dig hos andra. På våra läger erbjuder vi en frizon under sommar- och nyårstid.


Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Håll dig uppdaterad inom psykisk hälsa för unga

Tilias möjliggörare

Bakom varje ung människa som vågar, varje idé som blir verklighet och varje steg mot bättre psykisk hälsa finns våra fantastiska företagsvänner, partners och bidragsgivare.