Högkänslighet – när du känner och upplever allt lite starkare

Högkänslighet är ett personlighetsdrag som gör att du känner, märker och upplever världen lite starkare än många andra. Samtidigt kan det ibland bli överväldigande när intryck, relationer och känslor tar så mycket plats.

I den här texten får du läsa en personlig berättelse om att vara högkänslig och att försöka hitta hem i sig själv. Här finns också tankar om hur högkänslighet kan visa sig och hur den både kan vara en styrka och något som behöver omsorg.

Prata med en volontär online hos Tilia

Vi är medmänniskorna som stöttar dig. Du kan chatta med oss om frågor och oro kring tillvaron – när du behöver nån som lyssnar. Öppet kvällar kl 21–22.30.

Vad är högkänslighet?

Högkänslighet är ett personlighetsdrag som ofta handlar om att nervsystemet tar in mer, bearbetar djupare och reagerar starkare på intryck. Det kan handla om allt från ljud, ljus och stämningar i ett rum till relationer, konflikter och nyheter.

Högkänslighet är inte en diagnos. Men om man inte vet hur man ska förhålla sig till sin känslighet kan det bli uttömmande och leda till stress, oro eller psykisk ohälsa, särskilt om man försöker leva som om man inte påverkades.

Hur känns högkänslighet?

Högkänslighet kan kännas som att känslor går rakt in, att saker stannar kvar länge och att små detaljer blir stora i kroppen. För vissa handlar det om att bli lätt överstimulerad, för andra om att känna av andra människors stämningar väldigt snabbt, eller om att få starka reaktioner av både vackra och svåra saker.

Här delar en person sina upplevelser av högkänslighet.

En berättelse från en person som upplevt högkänslighet

Jag har aldrig fattat varför mitt hjärta känts som att det ska gå sönder bara jag ser ett lyckligt ögonblick mellan en far och en dotter. Eller ett mindre lyckligt, när en förälder i en affär blir arg på sitt barn.

Jag brister totalt när en människa sitter själv på ett café och ser ledsen ut, fast det kanske inte ens är så att personen är ledsen. Mitt hjärta svämmar över när jag ser ett äldre par som går framför mig på gatan och fortfarande är kära.

Jag klarar inte av att se skräckfilmer. Jag blir så rädd och jag vill hellre vara utan, för den obehagliga känslan det lämnar i mig är inte värd det. Det sitter kvar för länge. Det gör nästan fysiskt ont, ända in i skelettet. Att se på nyheterna är nästintill en omöjlighet.

Jag observerar. Jag har märkt att jag lägger märke till saker, situationer, detaljer, människor, som ingen i mitt sällskap verkar se.

Var inte så snäll

Jag har känt så himla mycket, haft svårt att fatta beslut och tagit hand om allt och alla i min omgivning, nästan så det blivit för mycket. Folk har sagt till mig: “Var inte så snäll.” Och det har bara blivit konstigt för mig. Jag kan ju inte vara något jag inte är.

Jag har försökt med vassa armbågar och allt det där, men det passar mig inte. Det blir fel. Jag ser hellre att alla mår bra och att vi alla trivs, än att enbart jag själv gör det. För annars får jag dåligt samvete.

Jag har inte fattat var jag ska göra av allt detta. Jag har försökt döva det genom att fly. Hela mitt liv har jag flytt. Aldrig vågat känna. Aldrig vågat vara den jag är.

Jag har flytt genom ätstörningar, genom att rent fysiskt flytta på mig och bo överallt och ingenstans, utomlands och inom Sverige. Jag har flytt in i arbete. Jag har flytt in i festande. Det har varit fruktansvärt påfrestande.

Ändra aldrig på den du är

Jag kom till en punkt där jag inte orkade hålla på så här längre. Jag tog några avgörande beslut för några år sen och bestämde mig för att inte fly längre. Det är så skönt. Nu är jag här, hemma, och där jag själv är, där är jag trygg. Jag har aldrig känt den känslan innan.

Det jag vill komma till är något som jag tror hade hjälpt mig tidigare, bort från den där känslan av att alltid vara fel. Aldrig passa in. Att det är någonting med mig, men jag vet inte vad. Det kanske hade hjälpt mig att få information om högkänslighet.

Jag hoppas den här texten kan skona någon från känslan av att vara fel. Att inte passa in. Att allt är så hårt och kallt. En känsla som ingen ska behöva bära ensam.

Ändra aldrig på den du är.

Känner du igen dig?

Vad fint. Då har du identifierat en viktig del av dig själv.

Att vara högkänslig är ingen diagnos, det är ett personlighetsdrag. Men om en inte vet hur man ska förhålla sig till sin högkänslighet kan det bli uttömmande och leda till stress och psykisk ohälsa. Många högkänsliga mår bättre av att planera in återhämtning och vila, och av att öva på gränser, särskilt i relationer och miljöer där man ofta tar in mer än andra.

Det kan också hjälpa att läsa på om högkänslighet. För vissa blir det en lättnad att förstå varför saker känns så starkt, varför intryck stannar kvar och varför man ibland behöver mer återhämtning än personer runt omkring.

Och du, kom ihåg, det är inget fel på dig.

Kanske några steg på vägen – utan färdiga råd

Vi tror inte så mycket på tips, råd eller färdiga ”så här ska du göra”-lösningar. Metoder och generella råd presenteras ofta som universella, men passar sällan alla, vi är alla olika. Det som fungerar för en person behöver inte fungera för någon annan.
Samtidigt kan det ibland vara hjälpsamt att få några tankar att hålla i, som en början, snarare än ett facit.

Tankesätt

I sammanhang som känns hårda eller ytliga kan det hjälpa att tänka: precis så starkt som jag känner nu, känner andra inte, och inget av det är fel. Du kan vara en person som känner in ett helt rum, stämningar, ansiktsuttryck och undertexter, samtidigt som någon annan mest registrerar att det står ett bord, några stolar och att samtalet rullar på. Återigen, inget av det är fel. Men det kan förklara varför vissa situationer tar mer på dig.

Försök hitta sätt som passar för dig för återhämtning och gränssättning, men också sätt att uttrycka det som pågår inom dig. Det kan vara svårt, men ju mer du övar, desto mer kan du dela delar av ditt inre, på ett sätt som känns tryggt. För många blir det också lättare för andra att förstå dig då.

Att vara högkänslig kan vara en kompetens. Särskilt när du får utrymme att vara den du är, istället för att kämpa emot det.

Böcker

Drunkna inte i dina känslor – Maggan Hägglund och Doris Dahlin
Den högkänsliga människan. Konsten att må bra i en överväldigande värld – Elaine Aron
Den högkänsliga människan och kärleken – Elaine Aron

Behöver du någon som lyssnar?

Om du känner igen dig i det du har läst och behöver någon som lyssnar, finns vi här. Du behöver inte veta exakt vad du vill säga eller varför det känns som det gör. Det räcker att du börjar någonstans.

Du kan chatta med oss på Tilia och prata med en trygg medmänniska som lyssnar.

Chatta med oss
Häng med på läger

För dig som vill träffa oss och få möjlighet att känna igen dig hos andra. På våra läger erbjuder vi en frizon under sommar- och nyårstid.


Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Håll dig uppdaterad inom psykisk hälsa för unga

Tilias möjliggörare

Bakom varje ung människa som vågar, varje idé som blir verklighet och varje steg mot bättre psykisk hälsa finns våra fantastiska företagsvänner, partners och bidragsgivare.