HBQTIA
Identitet handlar om vem du är, hur du upplever dig själv och hur du vill leva ditt liv. För många är det något som förändras, växer och tar form över tid. Men när ens könsidentitet, könsuttryck eller sexualitet inte passar in i det som förväntas, kan identitetsfrågor bli extra laddade.
För unga som identifierar sig inom HBTQIA+ kan känslan av att inte riktigt få plats i normerna skapa förvirring, ensamhet och tvivel. Samtidigt kan det också rymma stolthet, lättnad och en stark känsla av igenkänning när orden till slut finns.
I den här texten får du läsa en personlig berättelse om att utforska sin identitet som HBTQIA+, om rädslan för att vara ”för mycket” eller ”fel”, och om att långsamt börja hitta hem i sig själv.
Prata med en volontär online hos Tilia
Vi är medmänniskorna som stöttar dig. Du kan chatta med oss om frågor och oro kring tillvaron – när du behöver nån som lyssnar. Öppet kvällar kl 21–22.30.
Vad är identitet?
Identitet är hur du ser på dig själv och hur du förstår vem du är. Den kan handla om kön, sexualitet, relationer, värderingar, intressen och mycket mer. För vissa känns identiteten självklar tidigt i livet. För andra tar det lång tid att hitta ord, eller så förändras bilden av sig själv flera gånger.
Att identifiera sig som HBTQIA+ innebär inte att något är fel eller att du måste veta allt om dig själv. Det betyder bara att du inte nödvändigtvis passar in i de normer som ofta tas för givna. Och normer är just det, mänskliga konstruktioner, inte facit på hur man ska vara.
Många unga beskriver att identitetsfrågor inte alltid handlar om att ”komma ut”, utan om att först komma till sig själv. Att våga lyssna inåt innan man ens vet om, när eller för vem man vill dela det.
En berättelse från en person som utforskat sin HBTQIA+-identitet
Jag minns hur länge jag gick runt och tänkte att det nog bara var en fas. Att det skulle gå över om jag bara slutade tänka på det. Alla andra verkade så säkra. Så självklara. Jag försökte passa in, skratta med, låtsas som att jag inte kände det där skavet i magen varje gång någon antog vem jag var eller vem jag borde vara.
Det var inte så att jag hatade mig själv. Det var mer som att jag inte riktigt fanns. Som om jag spelade en roll jag inte valt. Jag kunde inte sätta ord på det, men jag visste att något inte stämde.
Jag var rädd för att vara ”för mycket”. Rädd för att göra människor obekväma. Rädd för att förlora vänner, familj, trygghet. Så jag höll det inom mig. Tänkte att det var lättare så.
Men ju mer jag försökte trycka bort det, desto större blev avståndet till mig själv. Jag började tvivla på allt. På mina känslor, mina relationer, min rätt att ens finnas som jag var.
Första gången jag hörde någon sätta ord på det jag kände var det som att andas för första gången. Inte för att allt blev lätt utan för att jag inte längre var ensam.
Jag vet fortfarande inte allt om vem jag är. Men jag vet att jag inte är fel. Och bara det har förändrat allt.
Känner du igen dig i känslan?
Många som utforskar sin identitet inom HBTQIA+ bär på liknande känslor: osäkerhet, rädsla, lättnad, sorg, hopp, ofta samtidigt. Det är vanligt att jämföra sig med andra och tänka att man borde veta mer, känna starkare eller vara säkrare än man är.
Men identitet är ingen tävling. Det finns inget tempo du måste hålla. Inga krav på att välja etiketter, komma ut eller förklara dig för någon. Du får ta den tid du behöver.
Att känna sig vilsen betyder inte att du är vilse. Det kan betyda att du är på väg.
Kanske några steg på vägen – utan färdiga råd
Vi tror inte så mycket på tips, råd eller färdiga ”så här ska du göra”-lösningar. Metoder och generella råd presenteras ofta som universella, men passar sällan alla, vi är alla olika. Det som fungerar för en person behöver inte fungera för någon annan.
Samtidigt kan det ibland vara hjälpsamt att få några tankar att hålla i, som en början, snarare än ett facit.
Tankesätt
Du behöver inte veta exakt vem du är för att få finnas. Det är okej att utforska utan att landa.
Om det känns tryggt kan det hjälpa att hitta sammanhang där fler delar liknande erfarenheter, även anonymt. Att höra andras berättelser kan ibland göra det lättare att förstå sin egen.
Försök att vara varsam mot dig själv. Att leva i en värld där normer ständigt speglas tillbaka kan vara utmattande. Det är inte konstigt om du ibland behöver vila från att förklara, försvara eller definiera dig.
Behöver du någon som lyssnar?
Om du känner igen dig i det du har läst och behöver någon som lyssnar, finns vi här. Du behöver inte veta exakt vad du vill säga eller varför det känns som det gör. Det räcker att du börjar någonstans.
Du kan chatta med oss på Tilia och prata med en trygg medmänniska som lyssnar.
Du har rätt att vara du. På ditt sätt. I din takt. 🌈
Häng med på läger
För dig som vill träffa oss och få möjlighet att känna igen dig hos andra. På våra läger erbjuder vi en frizon under sommar- och nyårstid.
Senast ändrad: 2026-01-19
Författare: Anna Annasson
Granskad av: Kalle Karlsson, sakkunnig ensamhetsfrågor SPF Seniorerna.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Håll dig uppdaterad inom psykisk hälsa för unga
Tilias möjliggörare
Bakom varje ung människa som vågar, varje idé som blir verklighet och varje steg mot bättre psykisk hälsa finns våra fantastiska företagsvänner, partners och bidragsgivare.
