Självhat – när du blir din egen värsta fiende

Vad är självhat?

Självhat är när du riktar mycket hårdhet mot dig själv. Det kan handla om tankar som att du inte duger, att du är fel, att du förstör, att du borde vara någon annan. Självhat kan också visa sig som att du ställer orimliga krav på dig själv, aldrig känner att du gör tillräckligt eller att du straffar dig själv när du mår dåligt.

Det betyder inte att det är “sant” att du är värdelös. Det betyder ofta att du har lärt dig att se på dig själv genom en sträng lins – kanske av vana, kanske av erfarenheter, kanske av ett samhälle där prestation och perfektion får ta stor plats. Självhat kan kännas logiskt när man är i det, men det är fortfarande en känsla och ett mönster, inte ett facit på vem du är.

Hur känns självhat?

Självhat kan kännas som att vara i konstant konflikt med sig själv. Som att du aldrig får vila, för även när du gör rätt kan rösten säga att det kunde varit bättre. Det kan också kännas som skam, skuld, tomhet eller en stark irritation på sig själv. Ibland blir självhatet en känsla av att du inte förtjänar att må bra, ta plats eller få hjälp.

Och ibland känns det inte ens som en känsla utan som “sanningen”. Som om du bara är sådan. Men självhat är ofta något som går att mjuka upp, steg för steg, särskilt när du inte behöver göra det ensam.

En berättelse från en person som har känt självhat

För mig hade min kritiska inre röst varit högljudd under en lång tid. Precis som många barn som far illa hemma vittnar om att de inte förstod att de for illa, för att referensramen kring vad som är normalt inte fanns där, precis så var det för mig. Jag trodde att alla pressade sig så hårt som jag gjorde.

Jag lyssnade ofta på andra som verkade glada och balanserade. De var aldrig så hårda mot sig själva som jag var. Någonstans anade jag nog att det inte var “som det ska”, men det var svårt att sätta finger på. Särskilt i ett samhälle där prestation är en bragd vi bedöms efter.

Jag var min värsta fiende

Jag har en vän. En väldigt gammal vän. Och jag har varit fruktansvärt elak mot henne. Jag har behandlat henne som min värsta fiende, och det finns ingen som sårat henne så mycket som jag har gjort.

Min vän har gått igenom en del. Men hon är stark, det vet jag egentligen. Jag vet att hon är stark, fin och värd lika mycket som alla andra. Hon vill alla väl och hon bär på lite överdrivet mycket skuldkänslor.

Jag har en vän som jag har hatat över allt annat. Jag har skrikit på henne. Slagit henne. Och när ingen annan fanns för henne – då svek jag henne som mest.

Vi har varit värsta fiender. Men idag är vi vänner igen.

Jag är min gamla vän. Jag var min värsta fiende.

Och oavsett hur illa jag tyckte att jag behandlade andra (vilket jag inte ens gjorde) och oavsett hur lite jag kände att jag var värd, så var det jag som var allra elakast mot mig själv. Jag sa saker, tänkte saker och gjorde saker som ingen människa förtjänar, varken mot sig själv eller mot någon annan. Och jag vet tyvärr att det jag gjorde mot mig själv inte är ovanligt.

Känner du igen dig i känslan?

Jag är idag vän med mig själv. Det betyder inte att jag varje dag vaknar med ett leende och älskar livet.

Att vara vän med mig själv handlar, för mig, om att acceptera den jag är. Att acceptera både bra och dåliga dagar. Och att i de dåliga dagarna inte straffa mig själv för att jag mår som jag mår, utan snarare ta hand lite extra om mig själv.

Det är svårt. Jag vet det. Men det blir lättare om man inte är ensam.

Och det är du inte. Det finns människor som har sina händer utsträckta.

Att bli vän med mig själv var det bästa valet jag någonsin kunde göra. Och Klara har förlåtit mig. För jag gjorde mitt bästa då, precis som jag gör mitt bästa nu. Jag gjorde så gott jag kunde i den situation jag var i.

Men när man får hjälp, då finns det något annat. När man börjar se på sig själv med kärlek och respekt öppnar sig en annan värld. Jag vet att det är värt det.

Och jag vet att du kan.

Kanske några steg på vägen – utan färdiga råd

Vi tror inte så mycket på tips, råd eller färdiga ”så här ska du göra”-lösningar. Metoder och generella råd presenteras ofta som universella, men passar sällan alla, vi är alla olika. Det som fungerar för en person behöver inte fungera för någon annan.
Samtidigt kan det ibland vara hjälpsamt att få några tankar att hålla i, som en början, snarare än ett facit.

Tankesätt

Att komma bort från självhat behöver inte vara lika med att du nu måste älska dig själv. Varje dag. Acceptans räcker långt. Ibland är acceptans ett enormt steg.

Du har en plats. Du har rätt att finnas, att vara med och att tillhöra. Du är en del av en helhet, och utan just dig skulle världen inte vara densamma.

Om du vill prova något konkret i vardagen: öva på att ta emot komplimanger. Inte säga emot, inte slå bort dem. Även om du inte tror på dem i början – säg tack. Låt orden få landa. För vissa kan det vara en liten väg bort från självhatet.

Tips på vidare lyssning och läsning

Poddar
Tiliapodden #36: Självhat
Psyket i P3 – Kapten Röd: Om självhat, ångest och meningslöshet som återkommer

Tidigare texter från Tilia
“Jag bär på det där som inte syns. Som inte går att ta på, men som ändå är så verkligt”

Behöver du någon som lyssnar?

Om du känner igen dig i det du har läst och behöver någon som lyssnar, finns vi här. Du behöver inte veta exakt vad du vill säga eller varför det känns som det gör. Det räcker att du börjar någonstans.
Du kan chatta med oss på Tilia och prata med en trygg medmänniska som lyssnar.

Du som är ung och vill ha mer sammanhang kan också söka till Tilias läger. Våra sommarläger fokuserar på självkänsla och verktyg för livet. Våra nyårsläger är ett kravlöst sammanhang där du inte behöver vara ensam när året tar slut och ett nytt börjar 💛