”Mitt i flöden av somriga lycko-bilder kan en behöva en påminnelse.”

Man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord. Men i detta nu krävs ord. Ord för att beskriva allt det där bakom bilden. Allt det där jag bär på. All historia som finns i den där kroppen, men som inte syns. Som på bilden inte finns. Och mitt i flöden av somriga lycko-bilder kan en behöva en påminnelse. I en annorlunda form. En som beskriver den slående glädjen, med verkligheten i beaktning.

Denna bild är tagen på min favorit plats. Skärgården. På en klippa. Vid havet. Med solen brännandes mot min hud. Jag sitter i en kropp. En kropp som vid den här tiden på året, då alltid var fylld med ångest eftersom jag inte kände mig hemma i min kropp. En kropp jag avskyde. Där jag kände mig fel. Jag försökte fly min ångest och därtill också från det jag egentligen älskat. Men just där och då inte kunnat få älska. För att jag istället lagt allt fokus på att passa in, vara rätt & en ständig strävan efter lycka. All denna strävan efter skeva ideal gjorde att jag lämnade den frihet min kropp & själ skrikit efter för att jag inte känt mig tillräcklig. Där jag känt att jag inte duger som jag är. Att jag inte är värd allt det där jag egentligen mår bra av.

Idag sitter jag i samma kropp. Men är ett med min själ. Med min inre kärna. Jag tillåter mig göra allt det där som jag älskar. Jag kämpar inte emot mina destruktiva tankar längre. Jag dövar inte min ångest genom kontroll av mat. Jag flyr inte ångesten genom träning. För varje strävan. Varje flykt. Kvävde allt det som var jag. En ond spiral med en tillhörande känsla av att få mindre och mindre luft. Att nästan kvävas tillslut.

Nu får jag spendera några dagar i skärgården. Andas. Njuta. Känna. Acceptera. Allt på en plats som jag älskar. Och alltid gjort. Och när jag tillåter allt som är jag. Kan jag känna frid i min kropp. I en kropp jag mår bra i. I ett tillstånd jag inte längre vill fly ifrån. För jag andas fritt. I en kropp som bara är, just det. En kropp.

Till dig som nu kämpar dig genom dessa tider: Det finns inte ett sätt att leva. Det finns inte ett sätt att se ut. Inte bara ett sätt att vara. Det finns över 7 miljarder människor på jorden, och där till lika många sätt att möta livet på. Som en klok själ här från Tilia en gång sa till mig:

”Det finns ingenting du behöver ändra med dig själv, förutom dina tankar om att du måste ändra dig” ❤️

/Lollo, 25 år från Örebro

Detta inlägg är ett av flera under vår kampanj #psynligt där vi belyser olika teman kopplat till ungas psykiska ohälsa. Under maj månad fokuserar vi på ätstörningar.