Han som inte kan ta till sig ordet hen. Han som är i din närhet. Han.

Han.

Han som vänder köttbitar och sedan har lagat all mat.

Han som inte har tagit i en disktrasa sedan han bodde själv. Han som kör och hämtar pizzan men aldrig städar undan.

Han som skriker åt spelarna på tv men inte ser sina fötter.

Han som skriker åt sina barn att vara tystare.

Han.

Han som stoltserar med att han ska gå och bajsa.

Han som inte tackar henne för det hon gör men vill ha applåder.

Han som inte har gått ned på henne men vill komma i hennes mun.

Han som håller laget före familjen.

Han som dricker öl men aldrig bögcider.

Han.

Han som tycker att vegetarianer är kamelridare.

Han som kallar invandrare för svartingar.

Han som säger negerboll.

Han som inte kan ta till sig ordet hen.

Han som är i din närhet.

Han.

Jag tror att du känner Han. Du träffar Han nästan varje dag.

Jag tror att du känner henne som Han är gift med. Jag tror att du vet vem Han är. Han har alltid varit minst en av mina fotbollstränare. Han har skadat mitt förhållande till manlighet, men också stärkt det. Jag vill aldrig bli Han, det vet jag. Jag är inte helt säker, men jag tror inte att Han kommer att försvinna. Han kommer finnas kvar så länge jag lever. Jag tror inte att Han kommer att svara bra på ilska, för Han är aggressiv och känner sig orättvist behandlad av samhället. Han känner sig hatad och utanför samhället på grund utav den snabba förändringen. Internet är inte bra för oss alla.

Vi behöver prata med Han. Lyssna på Han. Höra Han. Känna igen känslorna Han pratar om. Skapa en koppling till Han. Förstå Han. Annars kommer Han aldrig att förstå dig.

/Caspian, 21 år från Malmö

Detta inlägg är ett av flera under vår kampanj #psynligt där vi belyser olika teman kopplat till ungas psykiska ohälsa.