Bröt själen ett tag, men det är bra nu

Får höra så mycket kloka tankar om dagarna. Klocka, men ibland också rätt så ledsna. Om man skrapar bort den där oron för framtiden, känslan av att känna sig helt ensam, känslan av att vara ”ett hopplöst fall”, känslan av att allt känns så meningslöst. Om man skrapar bakom allt det, så som vi ofta gör i våra samtal, finns helt perfekta och friska människor, enligt mig. (Jag tror ni kan förstå vad jag menar med ordvalen “perfekta och friska”.)

Jag möter unga individer som faktiskt bara råkat hamna i en situation eller ett beteende. Helt plötslig sitter man där och allt har börjat spinna på i ett destruktivt mönster. Det kan vara du. Det kan vara jag. Det kan vara grannen eller chefen. När det handlar om vår mentala hälsa, är det få som går helt fria från dessa känslor. Detta är faktiskt i enlighet med forskningen, som säger att alla med riskgener för psykisk ohälsa inte får det. Det krävs även miljöfaktorer för att psykisk ohälsa ska uppstå.

Jag vet hur det är. Jag har varit där själv. Jag har aldrig brutit ett ben i hela min kropp. Däremot bröt jag själen ett tag. Men det är bra nu.

Förutom att jag vet känslan av att vara där det är lite mörkare, vet jag också hur det är att ta sig ur. Jag tror att man måste våga välja lyckan. Jag tror att med lite vägledning, stöd och pepp kan man lämna sin tunga ryggsäck åt dåtiden. Börja se framåt, sluta kriga sig igenom dagarna och livet. Börja leva. Jag tror det handlar om att våga välja den sidan av myntet.

Jag vet ju att ni har det där inom er. Vissa har precis börjat resan. Andra står vid en klippkant precis redo att kasta sig ut till vad jag tror, ett liv kantat av lycka. Jag vet ju att ni kan. Bara våga <3