Det vackra i att uppleva och leva

Vad är det egentligen som är vackert?

Fokus på yta…. som blir destruktivt för vissa? Titlar, status, att sätta sig själv främst?

Eller ligger det vackra i det enkla?

De små små linjer längs mina ögon. Som inristningar i huden. De som är bevis på alla skratt genom åren.

Är det alla ärr? Ett längs hela min armbåge, en påminnelse om mitt suveräna försök att lära mig åka longboard en solig bakisdag med en av mina bästa killkompisar. Ärret på mitt knä – moppevurpa med efterföljande asgarv. Ni vet de typiska man bara kan ha med sin bästis man åkte med överallt då man var 16.

Ärren på fingrarna, som vittnar om allt jag klämde mig på och fastnade i som okontrollerbart och minst sagt aktiv unge i mina yngre år. När jag var fri.

Kilon på min kropp, som vittnar om att jag tog ett beslut, om att aldrig följa upp modellscoutens förslag, förrän alla kroppar och storlekar accepteras. Aldrig.
Det som glittrar till i ögonen, när jag tänker på de små som jag älskar. Är det känslan? I min själ. Som tidigt fått mig känna mig annorlunda… Men som jag nu väljer att se som att det gett mig förmågan att ständigt iaktta, begrunda och SE saker. Gett mig förmågan att använda andra sinnen än de självklara i olika situationer. Det har gett mig empati, förståelse för så mycket. Gett mig Tilia, skapat tillsammans med andra.

Är det inte dessa påminnelser. Om att vi levt medans åren går, som är skönhet? Som är vackert.
Alla dessa yttre och inre drag, som gör att jag är jag. Och kunnat skapa ett “vi”.

Är det inte dax att skapa egna ideal?

Eller inga? Visst, “samhället” har ett ansvar, men samhället är vi.
Varje gång vi handlar gör vi ett ställningstagande. Varje gång vi väljer vart vi vill rikta blicken och vilka vi vill eftersträva och se upp till, har vi ett val. Och då hoppas jag att ett entydigt yttre (ofta fejkat/retuscherat) ideal inte ska få tala. Jag hoppas också man försöker se igenom handlingar som göder egot mer än själen. Handlingar som gynnar en enskild individ mer än andra och varandra.

Att vi väljer våra “förebilder” med omsorg.

/Annso