Tillslut kom den mjuka rösten som berättade att det jag kände inte var konstigt

Allt jag hade behövt hade vart en en mjuk röst som hade berättat för mig att det jag kände inte var något konstigt.
Att det är helt normalt.
Att jag inte är ensam.
Att jag inte behöver må så.

Men jag visste inte själv vad som var fel.
Jag kände mig så onormal.
Ensam.
Att jag förtjänade att må så.

Om jag i tid hade fått veta allt detta hade jag inte behövt må så dåligt.
Så dåligt att jag inte såg en framtid.

Men tillslut kom den mjuka rösten
Den som berättade för mig att det jag kände inte var konstigt.
Att jag var helt normal.
Att jag inte var ensam.
Att jag förtjänade att må bra igen.

Alla har inte den turen som jag hade.
Alla har inte en mjuk röst som berättar för dem att de inte är något konstigt.
Att de är helt normala.
Att de inte är ensamma.
Att de förtjänar att må bra.

Låt oss nu tillsammans vara den rösten.
Den mjuka rösten som berättar allt detta.
För det du känner är inget konstigt.
Du är helt normal.
Du är inte ensam.
Du förtjänar att må bra.

/Isak

Detta är ett blogginlägg från en av våra fina volontärer. Isak är engagerad i vår påverkande del av Tilia som är ute och föreläser och är med i olika sammanhang som ska göra vårt samhälle bättre.

Behöver du stöd? Läs mer här!