Vad säger man när det enda man tänker på att är man borde säga något bra?

Jag har aldrig pratat mycket och har på grund av det hela mitt liv känt mig otillräcklig. Inte på grund av att jag egentligen känt ett behov av att prata mer  – utan på grund utav vad folk runtomkring mig har sagt.

I skolan, på jobb och folk i min närhet har påpekat gång på gång att jag måste prata mer, ta för mig mer, vara mer aktiv i diskussioner, räcka upp handen, prata högre osv..  Vilket gör att jag alltid känner att jag måste prestera i sociala sammanhang och att jag ställer extremt höga krav på mig själv i sånna situationer. Jag har aldrig lyckats nå upp till ens en fjärdedel av de kraven, vilket får mig att känna mig så dålig och misslyckad. Jag har försökt att hitta ett sätt att bota mig själv, för det måste ju vara något som är fel på mig om alla påpekar det hela tiden.

Jag har läst allt jag har kunnat hittat om hur jag ska bli av med det. Jag har gått KBT, för att försöka jobba bort det. Jag har skämts för mig själv som fan. Känt mig så himla fel. Avundats alla som faktiskt ”vet hur man pratar” . 

Personer har sagt att de blivit förvånade för att jag pratat när jag vart ensamma med de. Att de aldrig har hört mig prata förut. Men vem vill prata endast för att prestera, när man känner sig pressad och tvingad? Vad säger man när det enda man tänker på att är man borde säga något bra? Jag blir så arg på folk inombords som säger att jag är tyst eller blyg. För enligt mig har det vart det absolut värsta man kan vara. Den värsta förolämpningen jag kan komma på. 

Jag vill bara kunna prata när jag vill. Vara tyst när jag vill. Utan att någon kommenterar det eller försöker ändra på mig.

//S

We all carry something är en serie inlägg där personer har delat med sig av sina erfarenheter – om det de burit på, när de förstod att något inte stod rätt till och hur de tar hand om sig själva idag.

Tilia är en ideell organisation, alltid tillgängliga för stöd inom 24 timmar för dig som är ung som känner att du behöver oss. <3