Alla andra klarar det mycket bättre, men de har inte samma problem som mig. Och jag är här ändå

Klockan är halv åtta. Jag sitter i fåtöljen och är helt slut. Vet knappt vad jag heter, fattar inte hur jag ska orka vattna blommorna.

Jag kommer inte ihåg vad jag packade ner för kläder för tio minuter sedan men orkar inte bry mig. Det får bli som det blir på kalaset i helgen. Diskmaskinen surrar. Kan den inte vara klar snart? När den är klar får jag gå och sova. Sova. Jag vill bara sova.

Jag blundar, försöker andas lite. Få lite energi.

Har jag packat med mig tillräckligt med lugnande? Jag vet inte.

∗

Jag har så länge jag kan minnas mått dåligt. Nu mår jag egentligen bättre än jag någonsin gjort, även om det inte alltid känns så. Jag är stabilare.

Det är över 10 år som jag kämpat med ångest och depression. Det är tre år sedan jag blev diagnostiserad och fick medicin och hjälp från vården. Jag är inte frisk idag, jag kämpar fortfarande. Men det går. Det går. Även de dagar det känns som att det inte går så går det. Även de dagar när man försöker men förlorar så går det. Till och med de dagarna när man är självhatisk och ångestfylld när man vaknar så går. Allt gör över, i sinom tid. Det har alltid tröstat mig. Man måste bara härda ut.

Som idag, när ångesten vunnit. När jag halvvägs till skolan i morse nästan kräktes på tunnelbanan – av ångest. När allt jag kunde göra var att sitta och andas lugnare bakom ryggsäcken. När allt jag behövde var ett safe space och utrymme för mina känslor att få flöda fritt. När jag lyckats ta mig till mitt andra hem började tårarna rinna och ångesten skrek ut sin smärta. Jag grät sönder mig själv i lakan som doftade av trygghet och kärlek och tillät mig sedan att bara vara ledsen och att somna ifrån allt.

Som idag, när jag också gjort en telefonintervju till en skoluppgift och duschat, vattnat blommor, diskat. Tagit en kort promenad i skogen, yogat. Försökt distrahera bort ångesten. Det fungerar stundvis, men tröttheten är också ett faktum. Så mycket känslor, tankar och så mycket ångest är jobbigt. Jag orkar inte med mycket dagar som idag, men man lär sig hur man kan orka med saker korta stunder. Det är så jag får livet att fungera. 

Som när jag på lunchen tar på mig mina hörlurar och går ut och tar en promenad, ensam. Mediterar för att orka med alla intryck, för att orka med dagen.

Det känns som att alla andra klarar av det mycket bättre, men de har inte samma problem som mig. Och jag är här ändå.

Har flyttat till en ny stad, börjat en ny utbildning, tagit examen från universitetet, blivit en yogi och har en fungerande bra kärleksrelation. Det är alla nya saker, stora saker. Saker som jag upplevt genom att härda ut under de dåliga dagarna. Alla dagar då det känts som mina känslor och min ångest ska ta död på mig inifrån.

De dagar jag inte kan ta mig ur det själv skriver jag till nån. Pojkvän, vänner. Det har blivit svårare sen jag flyttade, men vännerna är fortfarande kvar. De pratar med mig. Vrider på mina tankar så att jag kanske ser att det inte är så objektivt i mitt eget huvud som jag tror. De hjälper mig att för stunden förstå att allt jag tänker inte är sant. De kan hitta på saker med mig. Ta med mig på bio eller komma med mat och kramar.

Mina vänner och yogan är de bästa botemedlen jag har. Medicin och terapi gör sitt, absolut, men vännerna kan ge mig det där kärleksbeviset jag behöver. Yogan ger mig en paus från mitt eget huvud och mina känslor och låter mig fokusera på kroppen; distrahera, förstå och inse. Båda hjälper mig andas lugnare när den klibbiga, grålila ångestbollen kryper sina tentakler upp längs min hals och kväver mig. När det där otydliga monstret med vassa klor vill skära upp min bröstkorg och slita ut mitt hjärta för att allt gör så ont.

Ett liv med psykisk ohälsa är tufft. Men det går. Vi kan klara det, både du och jag.

/Anne

Detta inlägg är ett av flera under vår kampanj #psynligt där vi belyser olika teman kopplat till ungas psykiska ohälsa.

Det är ett gästblogginlägg publicerat hos Tilia där åsikterna som uttrycks är undertecknads.

Under oktober månad öppnar vi för valfri tolkning kring psykisk ohälsa.

Tilia är en ideell organisation, alltid tillgängliga för stöd inom 24 timmar för alla unga oavsett könstillhörighet. <3