Att få besked om och leva med flera diagnoser & sjukdomar – hur det kan vara

Jag har fått olika diagnoser i olika stadier av mitt liv, där reaktionerna har varit positiva och negativa. En del fick jag så tidigt som vid min födsel, där diagnos om ett sjukdomstillstånd fastställdes, och andra har sedan tillkommit.

Men när jag fick diagnoserna som tillkom senare i mitt liv var det som att något tungt släppte, jag blev rätt lättad över att veta vad allt har handlat om i min kropp som jag tidigare inte har förstått eftersom jag blev diagnostiserad rätt sent i livet.

Något som har känts utmanande i alla fall till en början är att nya vänner och nytt folk kan tolka en fel. Att en måste förklara sig om en till exempel är med en kompis och dennes gäng och en står där tyst då det är en ny grupp människor vilket för mig varit obekvämt eller i skolan om jag inte orkar sitta still så länge. Det upplever jag som utmanande, att så ofta behöva förklara sig för andra. Jag kommer ihåg än idag hur det kändes, telefonsamtalet gav mig en chock då det var fler diagnoser än vad jag hade förväntat mig, men när den chocken hade lagt sig så tänkte jag inte direkt mer på det då jag har levt med det länge omedvetet. Alla har vi perioder där vi tycker att saker är jobbigt oavsett om en har diagnoser, sjukdomar eller inte. Så just för mig var de inte så jobbigt i början och idag är det mer av en lättnadskänsla då jag förr visste att det var något som försiggick i eller med mig, men jag inte visste eller förstod vad. Men nu har jag fått det lite mera svart på vitt, och det känns betryggande. 

I början hade jag en känsla av att folk kommer döma mig ”jaha du vill ju bara ha uppmärksamhet”. Vilket jag absolut inte ville och det kändes inte roligt alls. Men efter typ någon månad så förstod jag att det inte är fel på varken mig eller någon annan som har diagnoser, sjukdomar eller liknande. Jag är jag och jag kan inte ändra på mig. Vi är alla unika och vi äger vår egen historia. För mig så känns det bra och jag mår inte dåligt över det idag. I och med mina diagnoser och sjukdomar så har jag gått miste om saker i mitt liv, särskilt som tonåring där drömmen om att få köra moped eller epa har fått glömmas bort och där exempelvis karuseller är ett no go för mig. Men jag har även fått saker som jag aldrig hade fått annars, och det är jag så tacksam för. Idag mår jag bra och jag fortsätter vara den jag var innan. Sen kan en självklart ha någon dag som det känns lite extra jobbig, men det har vi alla så det spelar ingen roll. Alla är unika på sitt sätt oavsett vad vi gått igenom, och alla har vi bättre och sämre perioder i livet av olika anledningar. Diagnos eller inte diagnos, sjukdom eller inte sjukdom, det är okej. 

Efter hela den här resan har jag lärt mig hantera detta, och nu har jag kunskap om det och vill hjälpa andra unga personer som går igenom liknande saker eller har varit med om till exempel psykisk ohälsa i relation till diagnoser och/eller sjukdomar. Jag tog mig modet att berätta lite om min historia och jag vill att fler unga ska få möjligheten att prata om samma sak eftersom ingen ska tystas ner i rädsla för att känna sig annorlunda. Med den här berättelsen har de blivit ett företag av det hela, där jag gör armband för att just lyfta sjukdomar, diagnoser och psykisk ohälsa hos både barn, unga och vuxna. Företaget Heter Bättre Tillsammans och på instagram heter det @Battre_tillsammansff, där det delas tips och råd men även bilder på armbanden. Bättre Tillsammans skapades just för att lyfta dessa viktiga saker istället för att tysta dem! 

// Izabell Sahakangas 

Detta är ett gästblogginlägg publicerat här hos Tilia  där åsikterna som uttrycks är undertecknads. Tilia är en ideell organisation, alltid tillgängliga för stöd inom 24 timmar för dig som är ung som känner att du behöver oss. <3