Jag blir så kluven när sommaren kommer

Sommaren är snart här och det känns som att plötsligt ska alla sitta ute på kvällarna, en ska bära shorts och linnen, bikini. Sociala medier fylls av bilder på glada, solbrända människor på stranden, på baren, i en park. Men är det så kravlöst som det verkar vara?

Jag själv blir så kluven när sommaren kommer, för visst har jag längtat hela vintern på värme och sol men jag känner mig ändå alltid lika obekväm och nervös. Obekväm och nervös att man ska klä av sig, visa sig, synas.

Värme i all ära, men jag trivs i tjocka tröjor, gömmer mig helst i svart. Och ja, jag vet att det är en form av undvikande beteende och det är något jag har att jobba på, men oavsett är det en jobbig period. Är det inte konstigt? Ena dagen jeans och tröja, nästa dag är det plötsligt okej att gå i badbyxor på stan. För mig tar det ett tag att vänja sig.

Samma sak tycker jag att det kan bli jobbigt när det är för varmt, och man inte riktigt kan göra något utan att svettas. Och om jag nämner det för någon annan är det som om de blir bestörta, förstår ingenting, hur kan jag inte gilla värme??

Jag gillar svala skuggan, där kan jag sitta. Utan krav.  Utan stressen att bli brun. Jag kan njuta av sommaren ändå.

Och sådana där avklippta, höga i midjan-jeansshorts, de byter jag ut till tunna, fladdriga byxor och trivs ändå.

/Josefine

Detta är ett blogginlägg från en av våra volontärer i chatten.