Jag försöker släppa, gå vidare och vara rädd om mig.

Under många år kände jag mig otillräcklig, svag, dålig, misslyckad och allt gjorde ont. Varje ord jag fick höra gjorde ont i mig och för varje ord brast jag bara mer och mer och tillslut sjönk jag till botten. Jag trodde allt var mitt fel, att det var fel på mig och jag började hata mig själv.

Jag kom in på fel spår i den destruktiva världen fyllt med ännu mera ångest och gick runt och ältade allt som hade hänt. Allt gick så långt att flera år spenderats in och ut på sjukhus. När jag skrevs ut tillslut började jag tänka till att så här vill jag inte ha mitt liv, jag ska leva mitt liv inte vara fast i det. Jag ska klara skolan som jag hade missat från skolstart, jag ville ta studenten och få vara fri och må bra och vara med dem som jag tycker om!

Jag valde då att ta bort de personer ut mitt liv som gjorde mig illa och jag kände mig plötsligt mycket friare, jag valde att försöka se saker positivt och kämpa på hela tiden, vara ärlig om hur jag mår och prata mycket med min omgivning och intala mig själv att jag ska fortsätta kämpa och klara detta.

Det har varit tufft men vet ni? Det går att må bättre! Jag trodde inte det och ville inte tro det men det gör det, det kan ta tid men det går!

Jag har klarat mig utan sjukhusvård i 3 månader, jag har tagit igen 1 1/2 termin på några veckor och jag ska ta min student till juni. Jag är mer positiv och ser möjligheter och inte bara hinder, även om jag har en bit kvar på min resa mot att må bra.

Jag har lyckats vända från det djupaste mörker till att komma till ljuset, jag kan skratta och faktiskt känna mig glad emellanåt, vara stolt över mig själv och se att jag gör bra saker, kunna tänka och se konsekvenser med dåliga handlingar.

Jag skrattar mer än jag gråter även om gråten finns. Jag kan se att saker inte är mitt fel och att de som påverkat mig tagits bort, även om jag inte älskar mig själv jobbar jag hela tiden med att lära mig att acceptera mig som jag är. Jag är mer stabil än tidigare och vet vad som är bra för mig och jag försöker även se mening med saker som hänt mig.

Det finns inte längre en tanke på att ge upp. Hur jobbigt och svårt det än är våga ta hjälp, så gjorde jag det tillslut och började sammarbeta med dem som vill hjälpa mig. Jag trodde aldrig att detta var möjligt, men det är det. Idag har jag fortfarande mycket och stark ångest ibland, men jag har lärt mig hantera den bättre och leva vidare i nuet istället för att välja den destruktiva vägen och låta saker påverka mig framåt, så försöker jag släppa och gå vidare och vara rädd om mig. Ljuset väntar på en, det gäller att vara rädd om sig och omge sig med bra personer och våga kämpa fast det är svårt, för det är när det är svårt som du kan övervinna dina rädslor!

Jag har övervunnit många och ska fortsätta för jag ska vinna helt över denna kamp och sjukdom en dag! Och det kan alla ni där ute med göra, ta hjälp för tillsammans är man starkare och klarar allt👊🏻

Detta är en del av min resa!

/Sofia 21 år från Torshälla ❤️

Detta inlägg är ett av flera under vår kampanj #psynligt där vi belyser olika teman kopplat till ungas psykiska ohälsa. Under april månad fokuserar vi på ångest.