Jag kände ett oerhört tomrum

Hösten 2015 sjönk skeppet sakta men säkert. Jag studerade vi en folkhögskola och det fanns  många orsaker som fick mig att må dåligt såsom bristande ekonomi, en dålig relation samt att jag nästan aldrig fick tillfälle att vara själv eftersom jag delade boende vid skolans internat. På senare år har jag lärt mig att jag behöver mycket ensamtid eftersom jag är mer introvert än extrovert som person.

Jag minns att jag kände ett oerhört tomrum, hade en hel del panikångestattacker och fick hjärtklappning för minsta lilla som dök upp. Det utvecklades senare till någon slags social fobi som  gjorde att sängen blev min bästa vän. Sömn i överflöd. MEN framförallt kände jag mig väldigt  ensam och missförstådd. Speciellt av min dåvarande flickvän som stod mig närmst.  Huvudsakligen grundade sig min psykiska ohälsa i prestationsångest samt att jag inte ville ta hjälp av andra.

Jag hade varken ork eller något driv och åkte ofta hem till mina föräldrar för att ”ta en paus från verkligheten”. Efter ungefär en veckas isolering återvände jag till skolan för att på en halv dag bli fullkomligt utmattad. Det blev en ond cirkel. Men det var nog inte förrän det gick ut över musiken som jag började ana att något var fel.
Det året studerade jag låtskrivning så jag skrev mycket musik och en av alla låtar blev väldigt speciell för mig. Dock var det inte förrän 6 månader efteråt som jag faktiskt förstod vad den handlar om haha. Det var även där omkring som min familj började oroa sig över mitt välmående och snart därpå vågade jag visa mig sårbar och uppmanades att söka professionell läkarhjälp.

Jag har blivit riktigt bra på att inte göra skillnad på mina känslor. Lycklig, nedstämd eller likgiltig. Oftast finner jag mig i vad som dyker upp och många gånger, inte alltid, analyserar samt styr jag känslorna. I alla fall de känslor som inkräktar eller försöker skaka om min självkänsla. Djupdykning i mitt inre helt enkelt.

Jag har precis släppt en aukustisk version av låten Wake my emotions, som handlar om psykisk ohälsa, finns på Spotify. Jag hoppas att Wake My Emotions ska hjälpa människor som mår dåligt. Det är alltid aktuellt att prata om psykisk ohälsa. Hur människor mår måste alltid komma först.

//Victor, medlem Tilia

We all carry something är en serie inlägg där personer har delat med sig av sina erfarenheter – om det de burit på, när de förstod att något inte stod rätt till och hur de tar hand om sig själva idag.

Tilia är en ideell organisation, alltid tillgängliga för stöd inom 24 timmar för dig som är ung som känner att du behöver oss. <3