”Med tiden har jag lärt mig att leva med min ångest”

För mig har det inneburit att ständigt gå runt med en känsla, en känsla av en klump i magen och i halsen, ett oförklarligt tryck över bröstet och att alltid vara på sin vakt. Ångesten är något som har följt mig över tid, ibland väldigt kraftig och andra dagar bara funnits där i bakgrunden.

Jag har haft mina kamper med den, till en början var det väldigt tufft. Att inte förstå varför jag kände som jag gjorde, att alltid tycka saker var jobbigt och inte få bort klumpen i magen och halsen.

Men med tiden har jag lärt mig att leva med min ångest. Jag har lärt mig att det är inget farligt. Det är så jobbigt men inget farligt. Jag har lärt mig att välja mina fighter med den, att vissa känslor av ångest behöver jag trotsa och gå emot medan andra gånger välja att undvika fighten. Detta är en del av mitt liv, av min vardag. Det är en del av mig och det är självklart vissa dagar önskar jag att jag slapp känna känslan av den. Men med hjälp av KBT har jag nu lärt mig att handskas och förstå mig på den bättre.

Jag har skrivit en dikt om detta, som jag hoppas kan få någon att känna igen sig.

Den där känslan
Känslan som är så svår att ta på
Som är så svår att förklara
Den som kommer när mörkret lagt sig runt en
Tystnaden så tyst att det dånar

Hopplösheten
Självhatet
Ensamheten

Den där känslan
Känslan som är så svår att ta på
Som är så svår att förklara
Den som får Tårarna att rinna ner och bildar en liten sjö på kudden
Tårarna så många att du tappat räkning.

Tanken
Den som en inte får tänka
Tanken att ge upp

Den där känslan
Känslan som är så svår att ta på
Som är så svår att förklara
Den som är som starkast om natten
Om natten när du inte har någon omkring dig

Jag önskar att någon fanns där då
Där vid min sida
Någon som kunde få bort
Den där känslan.

/Isak

Detta är ett gästblogginlägg publicerat här hos Tilia där åsikterna som uttrycks är undertecknads.