Tilias unga hos landstinget

Den ökande psykiska ohälsan bland unga

Förra veckan deltog vi, några av Tilias ungdomar och unga vuxna, på en hearing i Landstingshuset. Anledningen till kvällen var larmrapporterna om den ökande psykiska ohälsan bland unga. Hearingen anordnades av landstinget och vi tycker att det var ett fantastiskt initiativ att bjuda in unga och lyssna till målgruppens erfarenheter. Det är ju vi som vet hur det är att vara unga i dag.

I inbjudan fanns den breda frågan “Hur ska vi tänka för att fler ska må gott och få möjligheter att fylla sitt liv med det som de själva mår bra av?”. En fråga som tyder på välvilja. Diskussionerna under kvällen kretsade kring hur vården ska arbeta för att unga ska få adekvat hjälp och ett fint bemötande.

• Vuxna inom vården behöver kommunicera på ungas språk.
• I ett samtal med en patient bör patienten ses som expert på sin egen situation.
• För stort fokus på diagnoser och dess kriterier. Därtill finns en ram för hur denna diagnos ska behandlas, men vi får inte glömma att det finns en människa bakom diagnosen med individuella behov.

Vad innebär en lättillgänglig vård utifrån ungas behov?”

Vi fortsatte diskutera kring frågeställningen “Vad innebär en lättillgänglig vård utifrån ungas behov?” Vi diskuterade kring att våga söka hjälp och vilka tillvägagångssätt som finns, eftersom det finns ett uttalat motstånd hos unga att söka stöd i det offentliga idag. Många föredrar att ta första kontakten som anonym via exempelvis en chatt och gärna med ideella organisationer. Organisationer som kan beskrivas som medmänskligt stöd och ett komplement till den vård som finns idag.

Ett annat hinder för att våga söka stöd och hjälp är att minderåriga inte vågar berätta om sin situation och sitt mående eftersom de vet att det finns en anmälningsplikt som gör att vårdnadshavare informeras. Det blir ett problem då många unga istället lider i tystnad. Så det som är tänkt att hjälpa kan istället stjälpa och i vissa fall skada barnet avsevärt. Det är även ett problem att vuxna oftast har större inflytande och delaktighet i barnets vård än barnet själv. Det kan leda till att barnet inte får hjälp utifrån sina egna behov och önskemål.

Vi pratade om skolhälsovården och dess brister. En ungdom pratade om en skolhälsovård där hen fått bra bemötande men som nu inte kommer fungera på samma goda vis på grund av nedskärningar. Vi hörde flera exempel på stora skolor som har personal från elevhälsan på plats endast en gång i veckan. Väntetiderna blir alldeles för långa. Vi hörde även exempel på bemötanden som tyder på okunskap. En annan ungdom berättade att hen för några år sedan mötte en skolsköterska som sa

“Jag tror inte att du har ADHD för du spelar ju fotboll och kan hålla koll på var bollen är”.

En annan beskrev sin upplevelse som att “vården hellre släcker eld än förebygger”.

Vi tror att en fungerande skolhälsovård kan bidra till trygghet och förebygga djupare psykisk ohälsa, om den skapas och utvecklas i samråd med målgruppen unga och att den får ökade resurser.

Frågor som ställdes

Vi fick frågan om bristen på resurser är ett vanligt förekommande tema, och ja, det är det tyvärr. Vi påpekade också att oavsett hur mycket resurser som sätts in i form av läkare, sjuksköterskor, psykologer, kuratorer och annan personal så är bemötande av barn och unga grundläggande. Om de som söker stöd inte blir bemötta med respekt, kunskap och omsorg hjälper tyvärr inte ökade resurser.

Frågan “Hur upptäcker vi dåligt mående i tid?” ställdes. En ungdom betonade vikten av att se och ta varningssignaler på allvar. Hon berättade om sin egen resa där samhället svikit gång på gång vilket ledde till svåra psykiska besvär. Ett holistiskt synätt på patienten saknas. Hade alla varningssignaler tagits på allvar hade det i hennes fall kunnat gjort stor skillnad.

Det kom upp att det inte är ovanligt med vårdpersonal som kränker patienter. Några exempel togs upp och den närvarande politikern reagerade starkt och frågade om någon av oss anmält sådana händelser till patientnämnden. Den frågan ledde till en diskussion om att det är svårt för personer som mår riktigt dåligt att orka göra en anmälan. Det kan även vara så att när en person mår dåligt kan hen uppleva att hen inte är värd ett bättre bemötande. Vissa i rummet denna kväll kände inte ens till patientnämnden och vi konstaterade även att anmälan inte var anpassad utifrån ungdomar. Ett förslag var att det borde finnas en oberoende instans att anmäla till, där det finns tydlig och lättförståelig information och där anmälan enkelt kan göras.

Alla har rätt till tillgänglig vård

Arrangörerna från landstinget tackade och var väldigt glad över att vi ställde upp denna onsdagskväll. De nämnde att det är extremt viktigt att ungas röster är med i diskussionen. Det håller vi med om!

Vi vill tacka för att vi blev inbjudna till denna hearing och att ni tar oss unga på allvar. Tillsammans gör vi skillnad!

Texten skriven av: Fanny 21, Isak 18, Mikaela 20, från Tilias Advisory board, en grupp av ungdomar och unga vuxna som är experterna hos oss, på grund av deras egna erfarenhet av psykisk ohälsa och har erfarenhet av möte med vården.